LittleMizzMe

Upate - del 2

Kategori: Smått&Gott

Idag var det dags igen..
Kunde knappt sova alls inatt, imorse kunde jag inte ens dricka.
Trött, orkeslös och rätt gråtfärdig och orolig var jag otroligt tacksam att jag hade en famn att få krypa ihop i.
Några timmar senare var jag tillbaka på NUS och jag ville verkligen inte vara där, avsky sjukhus och allt det började med just NUS, och som om inte platsen vore nog skulle fler flashbacks dyka upp...
Efter jag registrerat mig kom syster anna och såg till att jag fick ligga och vila.
- Är det nått så tryck bara på knappen sa hon.
Vad som följde sedan var hemsk
Fick träffa dr. Anders som försökte titta ner i halsen på mig, men trycket från järninstrumenten (som för min del lika gärna kunde komma från en tortyrkammare i en skräckfilm) gjorde ont och fick tårarna att trilla.
Han inväntade Dr Åsa som jag träffat tidigare, hon hade med sig två läkarstudenter. så nu var de 5 personer där inne..
Därefter kom "the drink", tänk dig de typ två värsta sakerna du kan i smakupphettsningsväg (typ spadet från surströmming och ren äppelcidervinäger) och sedan att någon mixat dem och påstår att "det här ska smaka banan"
Och näää, det smakar INTE banan!
Allt man vill göra är att gå och kräkas, men får istället höra: "försök ha kvar det här i munnen"
Därefter kom "lilla" sprutan fram och de skulle börja punktera och sticka i halsväggen och lägga in nått där som tydligen skulle hjälpa. En person höll fast mitt huvud, nästa trycka ner instrument som skulle tvinga upp munnen och en tredje lekte runt med sprutan och senare skalpell..
Smärtan blandat med smaken av vad som fanns i sprutan kan i det närmaste beskrivas som att man tror att tårna ska rulla ihop sig under en, blev illamående och fanns nog mer än en del av mig själv som verkligen bara velat springa därifrån.
Inte minst mitt 7 åriga panikslagna jag som varit här tidigare under operation, sett alla verktyg och inte minst - varit lokalbedövad och av misstag sett alla blodiga instrument, panikat och fått ha läkare som höll fast..
Men så lyckades jag göra som i Panda filmen - hitta mitt inre lugn. Även om han inte var hos mig fysiskt så hjälpte det att tänka på honom, hans hand i min och höra hans lungnande röst.
Ska inte gå in på alla groteska detaljer om vad som hände när de skärde där.. men kan ju säga att de involverade en hel del blod och annat + en sug som tandläkaren har (typ)
Efteråt var jag helt färdig och fick ligga och vila ett tag.
Därefter fick jag tid för återbesök och ordination om att vilja idag och imorgon.
"Förhoppningsvis är du pigg nog för skolan på måndag" sa dr Åsa.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: