LittleMizzMe

Måste säga att det är ganska likt att gå igenom och vårstäda i ett förråd, vissa saker fattar man inte varför man ens har sprat kvar och engagerat sig och lagt ner tid på. Andra  blir man nostalgisk över och vissa förundras man över varför man inte har framme dagligen..

Lika dant då man faktiskt ger sig tid att stanna upp och rensa upp i det egna livet, bland allt från vardagens engagemang till erfarenheter, händelser, tankar och känslor.

Ibland är det verkligen som då man står där mitt i förrådsstädningen, allt känsn bara övermäktigt. Spontant räcker man ut tungan och fräser åt allt och önskar att där fanns en STOR konteiner där man kunde få dumpa och slänga bort hela skiten bara för att bli av med det. Städa och sortera känns liksom lite som att svära i kyrkan. Men om vi bara kastade bort allt och inte brydde oss om något av det, vad var det då för mening med det? Om jag tex som liten la handen i elden och brände handflatan, men sedan inte lärde mig av smärtan utan gick och gjorde det igen och igen..

Vissa saker i livet är just sånna där upprepningar, vissa av dom är just så idiotiska som den med handen och elden, men ändå gör vi dom. Frågan man måste ställa sig är varför? Har man tex aldrig fått känna riktig trygghet är man kanske rädd för det och bygger upp en tuff mur och bär en mask för andra. Det är lättare att vara med någon som sviker, för då vet man vad man får. Men att våga lita på någon och sänka masken för att sedan tappa den helt.. det är läskigt. Men om man aldrig provar, hur ska man då få veta? Samma med elden, lägger jag handen direkt på så bränner jag mig, men om jag istället håller handen lite ovanför den så ger den istället värme åt frusna vinterfingrar.

Mycket av att gå igenom en anorexia handlar om just det här.

Att våga ge sig själv tiden att öppna och gå igenom det där i förrådet inombords – även om det först kan kännas och verka som skrubben i Tom & Jerry där ALLT rasar ut över en och inte ovanligt nog avslutas med ett bowlingklot som efterlämnar en ordentlig bula i huvudet. .