LittleMizzMe

Riktigt härligt väder ute idag! En perfekt avslutning på en riktigt bra helg :)

Kom hem bara för att mötas av ett helt tomt hus, händer ju inte ofta vill jag lova.

Sånna gånger man kan göra exakt vad som helst, eller ja.. ALLT vill man ju kanske inte att grannen ska kunna fånga på film och lägg ut på youtube.. tror det räcker med den gången jag blev påkommen att dansa på köksstolen & de ville låna socker. Det besöket avslutades med "snygg dans förresten"..

Imorgon är det ny vecka och precis en vecka sen jag gjorde tatueringen:) Bara ca 1 vecka kvar innan man kan få slänga på sig bikinin och hoppa i plurret igen, beach 2011 börjar vara farligt nära nu.. Och nää, för alla som nu kommer skälla på mig och säga att jag bantar - det är skillnad mellan bantning och att träna för att bygga muskler. Och det är snarare det senare och bättre kondition jag strävar efter just nu.

Blir även en hel del telefonsamtal imorgon, ska ringa runt till jobben jag sökt och försöka bättra på mina chanser lite, hade ju som hoppats få börja rör lite på mig snart igen. Känner att jag gnagt på mammas gästfrihet lite väl länge nu, hög tid att få sitt eget igen. Vilket nog även lär betyda besök till IKEA =) Sen lär det bli inflyttningsfest som heter duga! Ska bli så grymt kul =)

Måste säga att det är ganska likt att gå igenom och vårstäda i ett förråd, vissa saker fattar man inte varför man ens har sprat kvar och engagerat sig och lagt ner tid på. Andra  blir man nostalgisk över och vissa förundras man över varför man inte har framme dagligen..

Lika dant då man faktiskt ger sig tid att stanna upp och rensa upp i det egna livet, bland allt från vardagens engagemang till erfarenheter, händelser, tankar och känslor.

Ibland är det verkligen som då man står där mitt i förrådsstädningen, allt känsn bara övermäktigt. Spontant räcker man ut tungan och fräser åt allt och önskar att där fanns en STOR konteiner där man kunde få dumpa och slänga bort hela skiten bara för att bli av med det. Städa och sortera känns liksom lite som att svära i kyrkan. Men om vi bara kastade bort allt och inte brydde oss om något av det, vad var det då för mening med det? Om jag tex som liten la handen i elden och brände handflatan, men sedan inte lärde mig av smärtan utan gick och gjorde det igen och igen..

Vissa saker i livet är just sånna där upprepningar, vissa av dom är just så idiotiska som den med handen och elden, men ändå gör vi dom. Frågan man måste ställa sig är varför? Har man tex aldrig fått känna riktig trygghet är man kanske rädd för det och bygger upp en tuff mur och bär en mask för andra. Det är lättare att vara med någon som sviker, för då vet man vad man får. Men att våga lita på någon och sänka masken för att sedan tappa den helt.. det är läskigt. Men om man aldrig provar, hur ska man då få veta? Samma med elden, lägger jag handen direkt på så bränner jag mig, men om jag istället håller handen lite ovanför den så ger den istället värme åt frusna vinterfingrar.

Mycket av att gå igenom en anorexia handlar om just det här.

Att våga ge sig själv tiden att öppna och gå igenom det där i förrådet inombords – även om det först kan kännas och verka som skrubben i Tom & Jerry där ALLT rasar ut över en och inte ovanligt nog avslutas med ett bowlingklot som efterlämnar en ordentlig bula i huvudet. .

Ikväll efter en systerlig promme med samtal om livet och allt så kunde jag inte längre stå emot.

Insåg plötsligt hur mycket jag saknat det.. allt som behövdes för att få till det fanns ju på konsum.

Mer än två månader har gått sedan senast - hur har jag överlevt?

Kanske för att det var något vi delade, något som var vårat.

Något han visste att jag älskade, räckte med en viskning som antydde om vad han skulle göra och jag fick rysningar efter hela ryggen...

Ett tag var det nästan varje kväll, men nu..  ?

Insåg att jag inte kunde hålla mig längre, måste ha det!

Helst nu ikväll och helst här och nu!

Så ja..

Jag föll för begäret.

Jag gjorde en smoothie :)

Varit en orolig natt inatt, vaknade första gången runt 4 tiden. Då hade Taiilii bestämt sig för att det var frukost och utgång som gällde.. och att ens försöka somna om när en marskatt jamar sådär är lönlöst.. så var bara stiga upp.

Tror inte jag somnade om för ens efter 5.. vaknade igen strax före 08:00 och var som om någon hade suddat ut hela min självbild, självkänsla och självförtroende...

Många samtal och tankar som korsat huvudet sedan gårdagskvällen, for better and worse.

Att vandra vägen ner i träsket och få anorexi är betydligt enklare än att försöka ta sig ur den och därefter försöka leva ett normalt liv - dels fightas man med sig själv och alla tankarna i huvudet, men sedna måste man dessutom vara bered på hur omgivningen kommer bemöta en. Att vara stark för sig själv och ibland för andra man bryr sig om för att inte de också ska bryta ihop och må dåligt - det är en kamp. För att inte tala om att många inte vet och inte förstår - och hur skulle de kunna det? de har inte levt i det och sen finns det heller inga böcker som handlar om ett tillfrisknande och hur man tar sig ur - dvs det finns bara svackor och inga toppar om lycka och segern att bara kunna finna modet det tar att våga hålla ett ägg i handen och våga skala det (för mig tog det +3 timmar första gången)