LittleMizzMe

Jag var upp och träffade en betendevetare i onsdags.

hon var riktigt bra och sa att jag hade god insikt i vad jag går igenom och att det här skulle jag nog fixa.. så det var ju skönt att höra. Sen fick jag även i läxa att vara mera ego och tänka lite på mig själv..

fick även fakta papper om anorexi som jag kunde få lämna vidare till viktor och kanske inte minst hans mamma.. Men samtalet med viktor var inte kul..

Mycket tårar.. grät mig genom resten av dagen och följande dag också... Vårt förhållande är på paus. Vår lägenhet uppsagt. Onsdagkväll kom ett par och tittade på den och ville ta den.. så de kommer att flytta in där den 20 februari. Så innan det ska den städas ur och mycket av möblerna kommer att säljas.. allt som vi jobbat hårt för att införskaffa.. sängen och allt!

Igår var jag förbi vuxenskolan för att se om iaf kurserna jag ville läsa fanns, men 90%av dem ställs in då det saknas lärare.. så jag kommer inte kunna få plugga heller.. =/

kände samtidigt bara att jag ville hem, hem till MIN.. och hem till min säng.. så gick förbi lägenheten, föll handlöst ner på sängen, kramade kuddarna och bara grät.. inget av det här var mitt längre.. jag var tillbaka på ruta 1.. jag kände det som om jag verkligen förlorat allt.. Packade ner några av mina anteckningskläder och badkläderna som blivit kvar sedan jag för dryga veckan sedan fick tömma alla mina lådor och garderober..

Så här sitter man då hos mamma - januari 2011

- utan jobb

- utan utbildning

- utan egen bostad

- saknar kärleken

ca 2 år äldre + cigg och sprit så kunde jag skrivit svenska versionen av bridget jones typ =(

Jag var upp och träffade en betendevetare i onsdags. Jepp, you heard me. Har tagit tag i mitt liv, mindre snack och mera verkstad, även om det kanske inte är det enklaste som blir klart i en handvändning...

Men hon jag var till var riktigt bra, hade gruvat mig hur mycket som helst för att gå dit. Har skräck för allt vad sjukhus och läkare och instanser heter efter den långa behandlingen för anorexin då det var än den ena än den andra som skulle klämma och känna på en, ta prover och röra runt och gräva i alla ens tankar och känslor och tidigare upplevelser..  Kanske därför det var så skönt att höra att jag hade god insikt i vad jag går igenom och att det här skulle jag nog fixa.. så det var ju skönt att höra. Sen fick jag även i läxa att vara mera ego och tänka lite på mig själv.. Har liksom alltid känt att EGO är något negativt och sen nog alltid varit en sådan som funnit där för andra, så att börja finnas där lite mer för mig själv blir nytt.

Resterande delen av min dag och eftermiddag blev inte lika roliga.

Tårarna bara sprutade, kändes som om hjärtat skulle spränga sig ut från bröstkorgen och därmed sluta att försöka en sådan smärta som de gjorde genom att sitta där det gjorde.. kändes som att pendla mellan smärta och chock.. stundtals var det som om jag var helt tom, kunde inte tänka, inte andas, ingenting.. Men det som sagts var sant... "det är ingens fel"...

Sov hos min syster den kvällen, faktiskt rätt skönt att inte åka ner till mamma, att se på traktor och horton med en Sigge på myshumör i famnen eller få dela hans nya nöje i badbaljan - säga moster och därefter fylla en skål med vatten och försöka kasta på mig.. den taktiken testades även på mamma då hon kom hem :)

Men mina tankar fanns bara på ett ställe. Där mitt hjärta fanns och fortfarande finns.

Men det är bara att kämpa på, ta nya tag, fortsätta ta tag i livet och gå vidare - det är vad alla säger.. men att orka? Igår var jag förbi vuxenskolan för att se om iaf kurserna jag ville läsa fanns, men 90%av dem ställs in då det saknas lärare.. så jag kommer inte kunna få plugga heller.. =/

Kände samtidigt då jag var där och ytterligare en sak verkades dras bort under mina fötter att jag ville HEM, hem till MIN.. och hem till min säng.. så gick förbi lägenheten, föll handlöst ner på sängen, kramade kuddarna och bara grät.. inget av det här var mitt längre.. jag var tillbaka på ruta 1.. jag kände det som om jag verkligen förlorat allt.. Fick syn på min bibel och bestämde mig för att tysta alla tvivel och bara vända mig till Gud och be.

Åkte ner till mamma i Ursviken och han knappt innanför dörren för ens vinterkräksjukan var ett faktum =/

Kan livet bli bättre just nu?

har iaf fått behålla några skedar blåbärsoppa - än så länge iaf..

Så sålänge jag inte behöver besöka min proslinsvite "vän" så tänker jag spendera dagen till att jobba och försöka sova och vila.. brukar ju hjälpa..

Inte den roligaste uppdateringen, men kanske förklarar varför jag inte är så aktiv just nu :(