LittleMizzMe

Känner mig hemsk..

Kategori: Smått&Gott

Igår så fyllde mormor år, så vi ringde och grattade henne och hon tog sig tid för att prata med oss alla och en var..
Men då turen väl kom till mig kund ejag inte annat änsnäsa och säga att jag inte ville prata alls, för hur kunde jag göra det efter mammas finkänsliga inledning om att "ja hon var hem på besök i helgen och stannar ett par dagar till"
låtsas som att allt är frid och fröjd för att jag istället ska få bli den som släpper bomben och säger till mormor att mamma inte riktigt hade rätt ?
Bussigt värre :(
"nä men kom nu, berätta själv för mormor hur saker och ting ligger till"
Mmm, visst mamma.. jätte kul ... not :(
Mormor är annars en av de få människor som jag verkligen kan prata HELT öppenhjärtligt med om allt.. Men hur skulle jag kunna det med den inledningen? Istället bröt jag bara ihop, tårarna bara rann.. Sa att jag fick ringa sedan.. och bad hon om ursäkt ? Nope..  Kom hon och kramade om mig då jag var ledsen? Nope.. Sånnt man har katter för.. De frågar aldrig, de är bara villkorslös kärlek, en och annan uppmuntrande buff med nosen och härligt spinnande.
Men man ska inte somna i onåd.. så efter några skivor nybakat bröd var de nog alla rätt glada tror jag - inte minst mamma.
Men det finns faktiskt personer som passar in på lappen ovan också i livet.
Inte minst de som står hjärtat extra nära, vänner och mina (fd) arbetskollegor - ni är guld värda!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: