LittleMizzMe

Vet att jag inte bloggat så mycket idag.

Den dagen skulle varit stor, skulle varit spännande, skulle varit nedräkningen av ytterligare 4 veckor till något ännu större. Något jag aldrig upplevt och nog inte får heller..

Minns de tidigare speciella dagarna, då varje dag, varje timme var den mest speciella och värdefulla och ännu en som räknades som hjärtslagen och var del i det nya, det som nu kändes som den egentliga orsaken till att hjärtat slog alls.. Men nu? Varför bryr det sig ens om att slå där inom mig?

Plötsligt så är det inte där.. det är som löven på en asp.. höst och storm och vart ett av dem lämnar de kronan i höjden som prisat himmel och sommarsolens varma strålar för att sakta dala ner till mark så kall och kylig för att bädas in under flingor vita där de sakta göms, sakta glöms, ersätts av det kalla täcket, ett gnistrande täcke som skyddar mot världens undran och frågande om var sommaren försvann..