LittleMizzMe

Minns min första gång..

Kan inte ha gått i mer än 1:an eller 2:an på lågstadiet.

Det var inte pappa som tog med mig utan bästakompisen och granne Johan.

Hade varken flytväst eller spö på den tiden, så fick låna av dom.

Minns hur det pirrade i magen, en känsla av hopp och glädje.. vet inte vad bästa sättet at beskriva det på är.. kanske lite sådär förväntansfull som innan julafton eller om man vaknade strax innan de skulle komma in och sjunga för en på födelsedagen.

Var en bra bit att cykla dit han sa det var bra fiskevatten, men på den tiden levde vi ju mer eller mindre på sadeln så vad gjorde väl det. Vi pratade och tjooade och chimmade så tror inte jag märkte av att tiden gick.

Kom fram till ett vattendrag som delades av vägens bro, minns jag inte helt fel strömmade det en aning mellan också. En röd gammal träbro, en sån där som stöttas av uthuggen sten ni vet.

Johan visade hur man skulle göra och sedan fick jag klara mig på egen hand.

Dröjde inte länge för ens det började rycka och minns att vi fick med oss både Abborre och mört.

Kanske inte världens största fiskar, men för mig hade det nog varit detsamma om det varit en blåval på andra sidan kroken :P

Vad som nog gjorde det hela än mer roligt var att en äldre man också varit där och fiskat, men uttalat sig om att "här nappar det minsann inte!" Sen kommer vi, två små barn och får upp fisk =)

Väl hemma igen skulle pappa steka abborren (men har för mig den slutade rätt bränd) medans mörten fick bli kattmat.

Ett tag senare fyllde jag år och fick mitt första kastspö och även några drag varav ett special som pappa sa man skulle ha då man övade. Och tro mig, öva gjorde jag i massor.

Idag är jag inte ute lika mycket som då.. och kan nog ärligt säga att delar av mig verkligen saknar den där tiden.. att bara lämna allt lite som bröderna i macken och bara åka ut, meta och känna att livet är Gött å lev.