LittleMizzMe

Inte minst om man som jag jobbar med och brottas med att förstå att det är man själv man måste få det dära accepterandet av och att det är därför det aldrig kommer kännas bra.

"It's not the power of the curse - it's the power you give the curse"

Riktigt bra sammanfattning av hur det har kännts.

Visst, alla kommer inte att älska och gilla dig och tycka om det du gör, säger eller hur du klär dig eller de beslut du väljer för dig själv eller ditt liv. MEN, det är VAD man gör av dessa kommentarer och ibland mer eller mindre välmenande eller hårda ord. Fast har man varit illa däran så kan det vara svårt att direkt se annat än svart eller vitt och då existerar ingen gråzon..

I penelopes fall så är det väl kanske lite extremt, hon föds in i världen med ett gristryne, ett tryne som inte kan opereras bort utan endast försvinner om någon bryter förvandlingen.

hennes mamma är i det här fallet den störta boven till att det inte händer tidigare än vad de kunde ha gjort, för istället för att acceptera sin dotter för den hon är och älska henne precis som hon är fyller hon hennes huvud med att hon inte är menad att se ut så som hon gör, att om de bara kan hitta en man modig nog att gifta sig med och älska detta missfoster till skapelse så ska allt bli bra, då kommer hon bli snygg.

Det är först när hon tar saken i egna händer och flyr fältet och inser att det finns människor där ute som tycker om henne just precis för den hon är. Hon får riktiga vänner och inser även själv att hon duger just precis som hon är - med eller utan annorlunda utseende så är hon ändå bra.

Men trotts att vi kan tro oss ha hittat lyckan och är nöjda och glada med vårt liv så finns de alltid de som vill bevisa motsatsen och fortfarande hävdar att vi ändå inte är helt lyckliga utan att det fattas något. Detta eftersom vi inte är lyckliga enligt deras tycke och vad som kan kategoriseras som glädje inom deras ramar. I det här fallet är det både så att man blir arg men samtidigt glad att någon försöker ifrågasätta hennes lycka och den hon är, det ger henne tillfället att både stå upp mot plågoandar, misstyckare och inte minst henne själv.

Mamma: Honey, just think about what you're doing. This is the moment we have worked so hard for. 
Penelope: I said go away! 
Mamma: Sweetheart, please! Please, we are one yes away from a whole new life, a whole new you! 
Penelope: But I don't want a whole new me, mother! 
Mamma: Sweetheart please, please. 
Penelope: I like myself the way I am!

Kanske inte är riktigt där så att jag kan ställa mig och skrika rakt ut att jag gillar mig själv just precis som jag är, men jag har iaf satt kursen mot det målet. Att tycka om mig själv just precis som jag är =)