LittleMizzMe

Även om vi båda hann med en del jobb och pluggande också så kunde inte kvällen avslutats bättre.

Att somna i famnen hos världens absolut underbaraste individ som kommit att bli mig så kär och betyder såå mycket för mig :)

Idag sitter jag med Carl och pluggar på UB.

Första deadlinen är klar och inlämnad, vår första artikel i journalistik.

Efter lite snabblunch och intag av studentens bäste vän - kaffet! - är vi nu inne på rond 2 och sitter med omhemtentan..

Känns lite småsegt i huvudet, men men, ska iaf försöka lägga upp det något sånär.. lär väl sluta med 5 dokument och klippa klistra och kritiskt redigera allt i vanligt ordning. Men men så länge det blir klart så =)

Träffade ett gäng roliga tjejer på Lindell också, Roller-Derby tjejerna.

De tyckte att jag skulle komma och börja träna med dom på fredagarna och tjaa.. why not ?

Kan ju kanske vara kul.

Ser vi på matlagningsprogram händer det allt som oftast att hon vrider på huvudet och med tindrande ögon säger:

"Kan du laga det dära??"

Är det fråga om uttagning till Robinson vill hon anmäla mig dit (och hmm, av nån anledning ville hon anmäla mig till paradise hotell också..)

När aftonbladet sökte vardagshjältar eller Martin Stenmark sökte folk till kvällen är din var det samma sak där - dit ville hon anmäla mig. Nu på sista tiden har jag fått höra av både henne och mama att jag borde sattsa på något av nedanstående:

Så har förflyttat mig från Umeå hem till mammsen i Ursviken.

Och nog är det väl typiskt.. bara för att man VILL sjunga och inte minst TRÄNA :(

Johan höll med mig, vi funderar på att bilda klubb och börja träna på IKSU han och jag:)

Ikväll blir det allmänt ta det lungt och se "Pirats of the Caribian 4" i Tv soffan.

Ändå har du inte gett upp, inte för en sekund.

Funnits där från första till sista stund.

Trotte allvarligt inte att det existerade i en värld utanför böcker, manus, producenter och film regi, att det om möjligt hörde hemma i en text spelad på lugna favoriter en sen söndagseftermiddag när den drömska längtan om att hålla kvar stunden och nuet så länge som möjligt infinner sig.

Men jag måste erkänna att jag hade fel.

Har aldrig någonsin mött någon som du.

Är som att leva i en bubbla eller i den där drömmen man ger vad som helst för att få återvända till då man vaknar, om så bara för en endaste sekund. Visste man att det gick skulle man gladeligen stanna kvar hela dagen - bara för just det lilla ögonblicket.

Jag har haft en person som tagit hand om mig som ingen annan gjort och som gång på gång överväldigar och överaskar mig. Känslan av att vilja nypa sig i armen men att inte våga i rädla för att vakna.

Om jag skulle säga:

• Håller om dig
• Kysser dig på pannan och säger  "jag tycker om dig, även om du är sjuk"
• Går och handlar medan du vilar
• Lagar kycklingsoppa när du är förkyld
• Sitter med dig i sin famn och ser på bra och mysiga filmer
• Kommer med fotbad
• Ser till att du får medicin
• Bäddar ner dig
• Följer dig till läkaren och håller sin hand i sin
• Läser för dig

Nää, det är bättre än så, det är varken film, bok, fiction, tv-serie eller något sådant - det är på riktigt.

Jag HAR en helt obeskrivligt underbar och omtänksam och på alla sätt möjliga underbar människa vid min sida.

Känner mig så fantastiskt lyckligt lottad som har någon som honom.

Inte bara för de här dagarna utan för hur han är på alla sätt och vis som person.

Verkligen blivit mitt allt, någon jag inte vill leva utan och aldrig vill släppa.

<3  tack  <3

Kunde knappt sova alls inatt, imorse kunde jag inte ens dricka.

Trött, orkeslös och rätt gråtfärdig och orolig var jag otroligt tacksam att jag hade en famn att få krypa ihop i.

Några timmar senare var jag tillbaka på NUS och jag ville verkligen inte vara där, avsky sjukhus och allt det började med just NUS, och som om inte platsen vore nog skulle fler flashbacks dyka upp...

Efter jag registrerat mig kom syster anna och såg till att jag fick ligga och vila.

- Är det nått så tryck bara på knappen sa hon.

Vad som följde sedan var hemsk

Fick träffa dr. Anders som försökte titta ner i halsen på mig, men trycket från järninstrumenten (som för min del lika gärna kunde komma från en tortyrkammare i en skräckfilm) gjorde ont och fick tårarna att trilla.

Han inväntade Dr Åsa som jag träffat tidigare, hon hade med sig två läkarstudenter. så nu var de 5 personer där inne..

Därefter kom "the drink", tänk dig de typ två värsta sakerna du kan i smakupphettsningsväg (typ spadet från surströmming och ren äppelcidervinäger) och sedan att någon mixat dem och påstår att "det här ska smaka banan"

Och näää, det smakar INTE banan!

Allt man vill göra är att gå och kräkas, men får istället höra: "försök ha kvar det här i munnen"

Därefter kom "lilla" sprutan fram och de skulle börja punktera och sticka i halsväggen och lägga in nått där som tydligen skulle hjälpa. En person höll fast mitt huvud, nästa trycka ner instrument som skulle tvinga upp munnen och en tredje lekte runt med sprutan och senare skalpell..

Smärtan blandat med smaken av vad som fanns i sprutan kan i det närmaste beskrivas som att man tror att tårna ska rulla ihop sig under en, blev illamående och fanns nog mer än en del av mig själv som verkligen bara velat springa därifrån.

Inte minst mitt 7 åriga panikslagna jag som varit här tidigare under operation, sett alla verktyg och inte minst - varit lokalbedövad och av misstag sett alla blodiga instrument, panikat och fått ha läkare som höll fast..

Men så lyckades jag göra som i Panda filmen - hitta mitt inre lugn. Även om han inte var hos mig fysiskt så hjälpte det att tänka på honom, hans hand i min och höra hans lungnande röst.

Ska inte gå in på alla groteska detaljer om vad som hände när de skärde där.. men kan ju säga att de involverade en hel del blod och annat + en sug som tandläkaren har (typ)

Efteråt var jag helt färdig och fick ligga och vila ett tag.

Därefter fick jag tid för återbesök och ordination om att vilja idag och imorgon.

"Förhoppningsvis är du pigg nog för skolan på måndag" sa dr Åsa.

En provtagning, sköterska och två läkare senare hade jag direkt remiss till NUS på öron/näsa/halskliniken..

Där upptäckte de en svullnad bakom halsväggen, men hur allvarlig den var eller vad det var begynnande till visste man inte. Så fick penicilin utskrivet och order om att åka hem och ta det lungt.

jo just det - ta det lungt?

Med en salstenta på torsdagen?

Sällan.

Jag gick till skolan och satte mig och pluggade med en plugg grupp från klassen.

Därefter mötte jag upp Ida och Frida.

De tyckte båda att jag skulle gå hem och vila..

Vid det laget hade jag nämligen fått frossa, feber och tårarna bara rann efter kinderna i protest från ögonen att lägga ifrån mig böckerna och låta dem vila.

- nu är du inte snäll med din kropp sa Ida

- äsch då sa jag och ville skämta bort det, det är ju bara hormoner, vem blir inte rörd av att läsa medie historia?

Sen kom den förmodligen enda individen som jag lyssnar på och sa att nu packar vi ihop och åker hem till mig.

Även om jag inte kunnat bistå kärnkraftverket med uppvärming hade det säkerligen gått att steka ägg på mig då..

Är det något jag är less på nu så är det att vara förkyld.

Ska förbi City Motagningen på ca 2 timmar nu och se om jag inte kan få en pencilinkur eller så utskriven.

Har tenta på torsdag och att inte få sova ordentligt på nätterna bådar inte gott känner jag =/

__________________________________________________________________________________

I övrigt fått höra att jag borde skaffa en vinterjacka - MEN - den får INTE vara svart..

Hittat två som är kanske (och med tanke på att du säkert läser det här Rebecca, kom med ett ärligt svar :)

Jag är kär i dig jag med ! <3

Men kan inte hjälpa att bli sentimental efter samtal med en viss individ idag, finns så mycket jag saknar!

Även om saker och ting verkligen haft sina upp och ner gångar värre än en monsteriös berg och dalbana så har en sak alltid hållit och fört oss tillbaka till varandra igen..

Kan vi inte prata kan vi alltid spela och sjunga tillsammans.

Saknar den biten och kan verkligen känna igen mig i Ronnies i "The Last song"

Gläds åt vad du har, för vad det är, när det är...

Inspirationen är förutom att använda befintlig frisyr spice:a upp det hela med lite Alice feeling.

Tror det kan funka rätt bra =)

Skulle gärna lagt ut en bild på klänningen och skorna inför lördagen också, men finns risk att vissa individer ser.. så det får vackert vänta tills dagen D.. eller möjligen söndag förmiddag då jag har lite roliga bilder från förfest och sittning =)

Risflingor hos mormor :)

Hjälp! Ett monster!! GRRrrrrrr!

Mumms =)

.. you say in pictures =)

Sitter hemma i mammas kök och har blivit allmänt bortskämd med allt från mat till kärlek.

Släppte en liten bomb på henne tidigare idag då jag bekräftade det hon gått och anat.. att det infunnit sig en individ i mitt liv som får käkarna att verka och hjärtat att klappa lite extra.

Lillasyster Rebecca fick veta igår, godkännt "ta-på-toan" material sa hon

Brutalt ärliga veronicas komentar va "Honom skulle jag bli glad om du blev tillsammans med"

Så kan nog kort sammanfatta det hela som att min familj godkännt det hela ;)

Iaf vetskapen om individens existens.. men IRL mötet går nog säkert bra det med :)

 

Har i övrigt haft en underbar lördag som helt klart måste bli favorit i repris om inte rent av en återkommande tradition och vana. Först mysmorgon, frukost, kaffe på stan och shopping på stan :)

Även blivit lite inspirerad av Mikaela i klassen och funderar nu på om konstverket i min nacke ska få en kompis.. om då inte i nacken..  Visade mamma vad jag funderat på och hon tyckte det var helt okej :)

 

Så får se.. måste kolla upp bara så jag kommer till nån som är bra... Fråga är om man ska ta i Umeå den här gången eller fortsätta hos grabbarna uppe i Luleå ?

Många nya härliga individer som tagit plats i mitt liv och mitt hjärta.

Men kanske är det framförallt en av dem som börjar få en allt mer speciell plats där :)

Det har om inte annat medfört att man har träningsverk i käkarna, för går nu för tiden omkring med ett mer eller mindre konstant leende på läpparna =D

Nu väntar en kopp te och sedan krypa ner under täcket och borra in huvudet i kudden och drömma mig bort..

I övrigt haft en rätt så bra dag på skolan måste jag säga, få tillbaka hemtentan var väl inte det allra roligaste, men fick då iaf ett bra avslut på skoldagen =)

Imorgon väntar tidig morgon på UMU, grupparbete och föreläsning..

Just ja!

Biljett ska ju inhandlas inför kommande sittningen också.

Fixade klänningen idag och har även fått tid att fixa håret hos underbara lilla syster yster uppe i Luleå :)

Men som sagt, nu är det mera te och sedan SOVA som står på schemat

Sweet dreams !

- Aaa, men du kommer alltid vara min nolla =)

Sen att det finns två övergripande skäl som gör det roligare än vanligt att gå till skolan och faktiskt helt ärligt le sig igenom både pluggande, föreläsningar, hemtentor och andra uppgifter gör ju inte saken sämre.

Dagen inleddes med grupparbete och första inlämningen på Media & Etik.

Artikelserien jag, Sofia, Annie och Elisabeth valt att inrikta oss på är det minst sagt triangellika dramat ni ser här ovan. Bäst beskrivet och sammanfattat av Björn Mellstrand: "Knutbydramat uppfyller alla tänkbara nyhetskriterier; avvikelse, konflikt och närhet. Och där finns också alla tänkbara kryddor – sex, religion, otrohet, maktmissbruk, mord etc etc. Och det är en story som är lätt att förenkla, polarisera, personfiera och dramatisera"

I skrivande stund är det fredagens hemtenta som hägrar och eftermiddagen spenderas med världens bästa Ida uppe på Lindells fiket. Uppgiften går ut på att diskutera och analysera filmen "Wag the dog" (se filklippet ovan)

I övrigt är det väldigt sen lunch/tidig middag som står på schemat och ikväll verkar det bli "game night" med faddrarna och äntligen göra nått åt min vita t-shirt.