LittleMizzMe

Vad vore jag utan dig?

Kategori: Smått&Gott

De senaste dagarna har jag verkligen inte mått bra, varit så långt ifrån mitt vanliga jag som det nog om möjligt går..
Ändå har du inte gett upp, inte för en sekund.
Funnits där från första till sista stund.
Trotte allvarligt inte att det existerade i en värld utanför böcker, manus, producenter och film regi, att det om möjligt hörde hemma i en text spelad på lugna favoriter en sen söndagseftermiddag när den drömska längtan om att hålla kvar stunden och nuet så länge som möjligt infinner sig.
Men jag måste erkänna att jag hade fel.
Har aldrig någonsin mött någon som du.
Är som att leva i en bubbla eller i den där drömmen man ger vad som helst för att få återvända till då man vaknar, om så bara för en endaste sekund. Visste man att det gick skulle man gladeligen stanna kvar hela dagen - bara för just det lilla ögonblicket.
Jag har haft en person som tagit hand om mig som ingen annan gjort och som gång på gång överväldigar och överaskar mig. Känslan av att vilja nypa sig i armen men att inte våga i rädla för att vakna.
Om jag skulle säga:
  • Håller om dig
  • Kysser dig på pannan och säger  "jag tycker om dig, även om du är sjuk"
  • Går och handlar medan du vilar
  • Lagar kycklingsoppa när du är förkyld
  • Sitter med dig i sin famn och ser på bra och mysiga filmer
  • Kommer med fotbad
  • Ser till att du får medicin
  • Bäddar ner dig
  • Följer dig till läkaren och håller sin hand i sin
  • Läser för dig
"Naaw, notebook 2 ?"
Nää, det är bättre än så, det är varken film, bok, fiction, tv-serie eller något sådant - det är på riktigt.
Jag HAR en helt obeskrivligt underbar och omtänksam och på alla sätt möjliga underbar människa vid min sida.
Känner mig så fantastiskt lyckligt lottad som har någon som honom.
Inte bara för de här dagarna utan för hur han är på alla sätt och vis som person.
Verkligen blivit mitt allt, någon jag inte vill leva utan och aldrig vill släppa.
<3  tack  <3

Kommentarer


Kommentera inlägget här: