LittleMizzMe

Känner bara för att göra enligt nedan:

Men då jag inte tror att min kära moder skulle uppskatta att jag tog ut mina glädjeskutt i hennes vardagsrumssoffa så får tjejen på bilden hoppa åt mig. Känner mig faktiskt rätt så mycket som den bilden.

Massor av känslor som rusar genom en, visst har jag saker som skulle kunna dra ner mig i djupet och göra mig ledsen och bara vilja ge upp. Men får försöka se dem som orsaker och verktyg som jag fått för att kunna glädjas åt det som ligger framför och vekrligen värdesätta det man fått.

Pratade med antagningen idag för att få veta min PIN kod, men det fick jag inte.

Istället så tittade hon över resultaten och såg att jag var STRUKEN på ALLT som jag hade sökt..

MEN - man ska inte ropa "SKIT!!!!" och citera kanin i nalle phu och säga "varför händer alltid sånnt här mig?" innan man verkligen gjort ALLT för att lösa situationen. Så gick på känsla och hjärta och bad henne kolla när mina kompletteringar kommit in och när de fattat beslutet - OCH - det verkar som om de gått om varann!!

Ringde upp till LTU i Luleå och efter vad som kändes som en evighet av "du är placerad i kö.." så svarar man på antagningen att vissa av mina kopior var dåligt scannade - men sådan tur att jag mailat er nya kopior sa jag. Och vad hon kunde se så hade jag ju vad som krävdes då de flesta jag sökt till har grundbehörighetskrav..              Så - under dagen skulle de kolla upp OM det fanns chansen att jag ska få börja plugga =)

Sedan skulle de skriva ett brev och lägga på gula lådan.. så är bara att "bita på naglarna" ett tag till.

Men, känns helt underbart att något börjar gå åt rätt håll =)

Börjar ju även vara sista ansökningsdag på flera av de jobb jag sökt, så rätt var det är kanske man blir med jobb? Hade inte suttit helt fel nu :)

 

Så, för att göra ett långt inlägg kort: Mycket fjärilar i min mage just nu...