LittleMizzMe

Busstation

Kategori: Smått&Gott

Vi åker, vi kommer hem, vi möter någon och vi säger farväl..

Mycket minne och känslor som ryms och kommer krypande ur hjärtat då jag tänker på det.. busshållplats.

 

Här möttes vi för första gången, fjärilarna i magen som stillades av det varma leendet, de glittrande ögonen och den underbara härliga kramen då jag för första gången omslöts av dina starka armar.. din hand i min och jag likt Mona-lisa infann sig leendet på läpparna och jag visste, kände i hela mig att det här var mer.

 

Fågelsång, svaga vårvindar som viskade om det nya, solens strålar försökte sitt bästa att skina ikapp med den varma känslan inombords, glädjen bubblade inom mig. Klarblå himmel och det droppade lätt från taket ovan. Åter fanns dina armar runt mig och du snurrade runt mig och våra skratt måste ha hart långväga. Men vilka andra fanns väl för ögonen när du var där? Vilken värld var viktigare än den i vars armar jag befann mig just nu?

 

Ett jobbigt avsked, ville inte åka ifrån dig, saknade dig redan, även om vi just sagt hejdå och kyssen som lämnat läpparna bara just gjort så innan en ny tog sin boning där. Plötsligt då jag satt där i min ensamhet i den stora bussen så stod där mitt allt. Ombytt sommarpojke med leendet som fick mig att vilja rusa av bussen för att åter få vara i hans armar - om så bara för en minut, några sekunder, må så vara. Detta var också just vad jag gjorde, men busschaufförens hade inget sinne för romantiken i de ungas hjärtan, men du vek inte från min sida. Stannade på utsidan, stod där tills jag var utom synhåll. Höll kontakt, höll mig nära, förklarade allt, allt på sms.

 

Busstation... Du kommer nog alltid betyda mer än du förstår..


Kommentarer


Kommentera inlägget här: